Knappt har kaffemannen lämnat landet för några veckors nöjes/arbetsresa så är jag lika aktiv på sexsajten som jag var våren 2009. Det finns liksom inget positivt med att jag är det. Det är inte mycket som är vare sig utvecklande eller energigivande med det där. Dessutom har jag öppnat upp min “fulmsn” och där vimlar det av manliga kontakter från den våren när det mesta kretsade kring sex och ja… sex.
Just nu tycker jag att det är en bra idé att faktiskt söka upp en av männen. Tycker jag det när jag tänker med hela huvudet eller är det något jag tycker när han sitter online med mig och får mig att brinna lika mycket i dag som då? Frågan är ju helt klart motiverad att ställa.
Hur klart är svaret?
det frågar jag mig ofta. VÄldigt ofta
Mmm… man är ju inte glasklar med sig själv alla gånger.
Varför ska livet va så jävla svårt??
Längtar efter enkelheten som ANDRA minsann lever i.