Den retar och stör. Jag vill dra in honom i grottan. Bli omfamnad av honom. Råknullad av honom. Men jag vet att det är förbi. Han ger mig inte det jag behöver. Jag behöver ju mera än sexuell attraktion. Men jag känner attraktionen likt förbannat när vi ses, som jag gjort i så många år nu. Skönt att vi inte är kollegor längre – det tärde nog på oss båda de åren vi var det.

Det som händer i mig är att jag sluter mig, blir sur och känner mig överkörd.

Som en treåring. Jag kan inte rå för det.

Det känns som om jag borde begränsa mig något… Men jag vill ju knulla med honom. Han väcker lusten i mig, något som i sig inte är så svårt förvisso.

Händer alldeles för ofta. Men mysigt är det.

Jag ringer upp honom lite senare. Han reser just nu. Vi pratar ett tag, sen säger han att han vill jobba klart.
Vi lägger på. Jag går in på sidan igen. Hamnar på hans sida när jag hamnar fel på de små länkarna på mobilen. Upptäcker att han raderat sin gästbok. Upptäcker att den fylls på. Blir raderad. Fylls på av samma tjej. Raderas.

Min första impuls är att ringa upp honom och fråga honom vad han sysslar med. Min andra impuls är att skriva av mig här. Bli nykter. Och inte impulsstyrd. Jag är dock fortfarande upprörd. Vad döljer han? Han har inte raderat gästboken en enda gång förut.

Han är i min stad. Vi försökte få tiden att räcka till igår, men vi visste egentligen båda redan innan att tiden inte fanns. Men ärligt – vill jag träffa honom? Och om jag träffar honom – vad vill jag då?
Ja. Jag vill att han knullar mig sönder och samman. Jag är ju helt sjukt kåt på honom. Och det har funnits där mellan oss i över 2 år. Så länge vi inte ses så håller vi fantasin levande. Fantasin om det ouppnåliga. Fantasin om det fantastiska knullet. Fantasin om att våra gemensamma fantasier kommer att uppfyllas. Och fantasin om att allt kommer vara så fantastiskt och perfekt.

Ibland, eller oftast, så är ju just fantasin det allra bästa. Och vad skulle det egentligen leda till om vi sågs? Mest troligt skulle vi knulla varandra gula och blåa innan vi ens hann till ett hotellrum, jag är rätt säker på det, trots att vi båda säger att

”det vore ju skoj att ses över en kopp kaffe, bara att ses liksom…”

Vilka försöker vi lura? Det kommer att sluta med ännu mera längtan. För det kommer ju att vara ett helt fantastiskt knull. Vi har längtat så länge efter varandras kroppar. Vi försöker att lura oss själva genom att säga att:

”det kommer nog bli en flopp…”
”när vi ses kommer inget att kännas som det gör när vi chattar/mailar/snackar i telefonen…”
”vi kommer att ta en kopp kaffe och garva…”

Känns inte troligt, faktiskt. Vi kommer se varandra. Börja tänka på all kåthet vi upplevt. Bli helt kåttokiga bara av att veta att den andra också tänker på det. Och knulla.

Och samvetet kommer gnaga sönder mig. Hmm… hur kommer det sig att jag utsätter mig för det?

Jag vet att det kommer bli lika nu. Om inte värre. Det här vet jag ju att det är på riktigt. Han har varit tillsammans med henne i flera år. Han är fortfarande vän med henne. Jag har suttit som besatt och googlat på henne. Läst om både män och kvinnor som har sexuella drömmar om henne. Hon är vacker. Istället för att se nyktert på allt, hetsar jag vidare på nästa länk. Grottar ned mig. Ger mig själv mindervärdeskomplex. Hur kommer det sig att jag tillåter mig själv det? Vad ska jag lära mig?